Imorse väcktes i tid jag för att hinna gå upp och klä mig inför träningen. Skulle vara klar innan mamma och pappa kom tillbaks för att hämta mig (Mamma fick dra med sig både pappa och transporten för att hämpa hö åt Jims) Så det fick räcka med 5 minuter åt att äta och sätta på ridkläder. Resten, 25 minuter, spenderade jag åt att "morna mig" genom att stanna kvar i sängen. 

 

Självaste träningen gick super. Jimsan flög över hinderna och jag kände verkligen ingen tvekan själv.

Så kul att vi börjar komma tillbaka efter "olyckan" . Börjar hitta knapparna på henne nu.

Helt plöstligt stämmde allt. 

Mamma fotade och pappa filmade. Hela familjen engagerad, det gillar jag ;) 

Alltid lärorikt att titta på filmer efteråt.

 

Kom hem och satte igång med läxorna direkt efter att jag duschat av mig hästlukten.

Började med att plugga in 35 spanskaglosor/ meningar och repeterade 76 engelska glosor.

Varför ska tiden gå så himla snabbt när man gör läxor? 

Nä, fick pausa genom att baka några kakor som jag blev lite sådär halvkär i från hemkunskapen.

Kolaknäck, mums. 

Pluggade lite till samtidigt som jag kollade instagram och fick nagelvård av mamma. Effektivt! 

Så fort jag kände att jag höll på att somna, sprang jag ett varv runt huset för att sätta igång hjärnan. Fick även visa för mamma att gymnastiken än sitter kvar i kroppen. *host host*

Slutade med en sträckning i låret... "Men det är nyttigt" tycker mamma. 

 

Har precis ätit torsk med egna potatisar från landet. Blev en bra skörd i år, 1 potatis per planta!

Fruktansvärt mätt, men ska ändå ta på mig att göra fruktsallad åt familjen.

Vi hörs!

 

 

 

För där slipper vi trampa i översvämmade pölar påväg hem från bussen, komma hem kall och genomblöt, slipper ha dubbla par strumpor eller hämta in lerbombade hästar med lort upp till knäna ur hagen. (Obsavera att hästens bakknä sitter uppe vid rumpan)

Ni fattar grejen va?

Man kan ju fortfarande inte klaga, det kan man ju inte. Den där typiska-regniga-blåsiga-stormiga-blöta-kalla-höst-känslan har ju inte riktigt nått oss än. Vilket är rätt skönt.

Ännu håller det bra vädret i sig. 

Just i de situationerna kan man bara inte acceptera att man inte har samma superkraft som någon annan. För ärligt talat måste man ha någon superkraft för att kunna ta sådanna bilder.

Har faktisk försökt hindra mig själv från att ladda ner den där weheartit appen, fast det har visst inte gått sådär värst bra. Underbar inspirationsapp men jan tyvärr inte rekommendera den till sådanna som mig. Sådanna människor som bara är aaaningen överregarande när det gäller superkraften som vissa har, att kunna ta bra bilder. 

Stackars liten har varit där nu två nätter för "behandling" av hennes mage. Har inte sett hennes hov ännu, men de har på något sätt byggt upp undertill. 

Eftersom mamma jobbar där så kan hon ju hälsa på vår lilla skjukling när hon vill, så det känns ju skönt!

Tog bussen idag, inget ösregn som igår när jag skulle gå hem. Tur alltså. Idag såg jag dessutom den 5 kvadratmeters stora vattenpöl, och slapp göra samma misstag som igår...

Tänkte börja redigera några idag och se vad det blir av det.

Kossor, blommor, solnedgångar m.m.. Lite allt möjligt helt enkelt.