Efter att vi gick omkull har vi inte tävlat något. Bara försökt att hitta tillbaks och inte känna mig osäker.

Jag ska börja med 60 cm bara för att "checka" banan, och sedan går jag upp till 80 cm. 

Nu denna veckan har jag och Elin hoppat lite på ängen och några gånger i skogen, och på något sätt kände jag mig inte alls rädd då. Jag tror att det är på banan jag blir nervös, i skogen är det inte lika seriöst på något sätt. Då är jag inte rädd för att hon ska komma fel på hindret, då bara hoppar vi. 

Känns ändå som att jag håller på att komma tillbaks nu. Är inte alls nervös inför tävlingen, känns inget. 

Detta kommer jag och Jimsan klara, helt klart. Vi fixar allt så länge vi tror på varandra :)