Igår var jag i Perstorp och hoppade en pay n jump.

Först en LD och sedan en LC.

 

Trots att det bara var en träningstävling var jag riktigt nervös innan jag skulle in. Hon hade dessutom stannat på framhoppningen, vilket gjorde mig ännu mer orolig.

 

Men LD kändes superbra! Felfria! Jag intalade mig själv att så fort jag började känna mig osäker, skulle jag bara  hålla i tyglarna och trycka om henne. Vilket funkade utmärkt! Innan när jag tyckt att ett hinder varit läskigt, brukade jag bara släppa allt... vilket inte gav så bra resultat. 

 

I LC fick vi ett ner, men annars var det nog den bästa rundan jag någonsin hoppat. 

Hon kändes riktigt framme i bettet och tvekade inte någon gång. Helt fantastisk runda! 

Nu när hinderna blir lite högre känns det faktiskt lite lättare på något sätt, hon slarvar inte då.

 

För mig var Jimsan HELT FELFRI! superduktig var hon!