... även om det inte är det bästa för en själv. Igår åkte vi till båstad för att lämna min älskade Dellina. Nu kommer hon få stå i ett litet stall med få hästar, med stora hagar och mycket gräs. hon kände verkligen igen sin förra ägares röst spm nu  ska ha henne som pensionär :) det var sorgligt att lämna henne men jag såg i hennes ögon hur lycklig hon var. Hon har alltid varit den som har puffat och kastat med huvudet när man har velat gosa med henne, men igår när vi skulle säga hejdå vände hon sig till mig, lyfte upp mulen och pussade mig på munnen. sedan vände hon sig till mamma och gjorde likadant och sedan till hennes förra ägare. Vi alla tittade på varandra och sa "så har hon aldrig gjort" 

sedan puffade hon på min rygg och återgick till att äta hö.

Pecis när vi stängde igen dörren tittade upp och jag kände verkligen att vi gjort en god gärning.

 

Idag fick vi ett MMS från "dellina" när hon står i hennes ENOOORMA hage och äter gräs :) Hon har det så bra, och det är det ända jag vill. Så för henne var detta det absolut bästa, även om jag gärna haft henne kvar i 1000 år till <3